”Play-to-earn”-spel (P2E) har blivit ett oväntat ekonomiskt verktyg för människor utan tillgång till traditionella banktjänster, särskilt i Sydostasien. I regioner där en stor del av befolkningen är ”unbanked” – det vill säga saknar tillgång till bankkonto, kredit eller sparmöjligheter – erbjuder dessa spel en digital väg in i den globala ekonomin.
Hur det fungerar
P2E-spel bygger ofta på blockkedjeteknik där spelare kan tjäna kryptovalutor eller NFT:er genom att spela. Dessa digitala tillgångar kan sedan bytas mot stabila kryptovalutor eller fiatpengar via plattformar som stöder sådana transaktioner. Exempel på spel är Axie Infinity och andra liknande spel som belönar användare med tokens för aktivitet, skicklighet eller deltagande i ett digitalt ekosystem.
Varför det fungerar i Sydostasien
-
Hög mobilanvändning: Trots låg bankpenetration är mobiltelefonanvändningen hög, vilket gör spel tillgängliga.
-
Låg tröskel att delta: Många spel kräver inte traditionell ID-verifiering eller bankuppgifter för att börja spela.
-
Ekonomiskt incitament: För personer med få inkomster kan intäkterna från spel överstiga lokal minimilön.
-
Gemenskaper och ”guilds”: Det finns nätverk där investerare köper in spelresurser och ”hyr ut” dem till spelare, vilket minskar startkostnaderna för nya användare.
Utmaningar
-
Volatilitet: Kryptobelöningar kan tappa värde snabbt.
-
Regulatorisk osäkerhet: Många regeringar har ännu inte definierat lagstiftning kring inkomster från spel.
-
Hållbarhet: Om spelekonomin bygger på att nya spelare kommer in hela tiden kan den likna ett pyramidspel.
Slutsats
För många i Sydostasien är P2E inte bara ett spel, utan ett ekonomiskt verktyg som ger tillgång till inkomst, investering och global ekonomi – utan behov av ett bankkonto. Samtidigt kräver modellen försiktighet och långsiktig planering för att vara hållbar och rättvis.